Efter en stund på Bishops med mina två underbara Johan och Per sitter jag nu med ett vinglas och funderar. Är vi verkligen så krävande som flickvänner som killarna får oss att framstå, eller är det dem som inte är skapta för ett förhållande?

Johan var irriterad över att hans flickvän blev så sur på att han först var för trött för att mysa och sedan gick ut med mig och Per på bishops. Men är detta inte väldigt självklart? Är man för trött för en myskväll borde man väl verkligen inte orka en kväll med öl? Myskvällar är väl de minst ansträngande man kan göra?

Per å andra sidan var irriterad på att hans nya tjej blev irriterad över att han tagit bort taggarna på facebook på dem två, men hade kvar taggarna på han och hans ex. Ska exet synas så ska väl den nya också göra det? Visst det kan absolut vara så att man var med exet längre än man hunnit vara med den nya vilket gör att man hunnit tagit bort massa taggar där redan - men det ger fortfarande konstiga signaler.

Jag tror tjejer och killar är skapta på ett annat sätt och tänker totalt olika ganska ofta vilket gör att det blir problem när vi ska samarbeta i ett förhållande. Men det är nog det jag kommer vilja ha i ett förhållande - problem med att samarbeta för med problem har jag ett hinder att klättra över istället för en spikrak väg att bara följa med på. Jag vill ine bli förd i en vals!