Ikväll är en sån där kväll då jag verkligen känner att jag måste nog säga att jag är lycklig, visst saker har inte blivit som det var tänkt.

Vissa saker har jag tagit stryk av på slutet, saker som jag absolut inte velat och som jag kanske inte var helt beredd på för den delen heller.

Men vissa saker har gett mig så otroligt mycket energi, tillfällen då jag känner mig så stark - världens starkaste Malin! Det finns tre personer som har betytt extra mycket för mig på slutet och dom tackar jag innerligt för deras stöd och deras tålighet med mig i alla lägen - Sarah, Lina och Per. Men frågan består - Hur fan orkar ni se mig skratta, gråta, vara bitterfitta för ingenting och samtidigt säga att ni tycker om mig som vän? Börjar fundera på om ni har problem kära vänner <3

Men alla ni som är en del av mitt liv i Gävle är fantastiska. Jag har hittat mitt hem, om så bara för ett halvår. Att jag sedan känner att det går bra nu är en annan sak som gör att jag verkligen mår bra, jag får det jag vill ha och jag har det jag drömt om.

Kompis det går bra nu, men kommer alltid sakna en del av mitt H, P.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter en stund på Bishops med mina två underbara Johan och Per sitter jag nu med ett vinglas och funderar. Är vi verkligen så krävande som flickvänner som killarna får oss att framstå, eller är det dem som inte är skapta för ett förhållande?   Jo...

Ja ett liv med Lina kommer nog aldrig kunna bli tråkigt. Senast igår när det är knäpptyst i lägenheten så helt plötsligt appropå ingenting så hörs det "motherfucker" ifrån badrummet, Lina hade stått och sjungit på ngn låt och när det ordet skulle sju...

När hoppet hos oss tryter, det hopp som vi levt på så länge. Det hopp som vårat förhållande levde på. Det hopp som gjorde att vi aldrig gav upp, oavsett årstid, oavsett hur många tårar som föll. Men vi hamnade alltid på kanten, det är inte första gån...

Då var denna helg över då, känns som att det har gått lite för snabbt och jag är nog inte hundra procent redo att åka hem igen! Men plikten kallar och det ska bli skönt trots allt.   Helgen var fantastisk på många sätt och vis, fanns partier som ...

   Jag har nu insett att jag måste göra något av denna dröm jag har inom mig. Jag kan inte längre bara jobba på kåren och längta tills nästa gång jag får jobba. I längden håller det inte och det vet jag vid det här laget. Det är ungefär som att ...